söndag 24 oktober 2010

Det man alltid glömmer

Det finns en sak här in världen jag inte är stolt över och det är mitt förargliga sätt att glömma saker, tider och personer helatiden.

Jag säger det här för att jag har inte gjort rätt mot en jag Älskar, jag har glömt tider samtal och jag har nog glömt oss. Jag tänker på dig varje dag och vill visa dig att jag bryr mig.
Men varje gång jag ska göra det så glömmer jag vad jag skulle göra och du får vänta. Varje dag så lyckas jag med någonting jag vet inte vad och jag vet inte när, men jag gör dig ont!!

När jag träffade dig så var det bara dig jag ville prata med, timmar dagar jag pratade bara med dig. Jag visade dig att jag var en person som du kunde lita på.
jag svek dig inte då jag skulle aldrig ha gjort det jag var kär, förälskad som man säger. Skolan gick dåligt räkning var hör men jag brydde mig inte för att det ända jag ville var att träffa dig igen.

3 Månader gick och var fortfarande kär sen svek du mig, Jag var krossad det fanns inget som jag ville göra orkade inte umgås eller ens spela fotboll, jag var ett vrak visste inte vad som skulle ske. Du träffade ny kille "ja han var som han var", minst sagt olik de du ville.

6 Månader efter att du svek mig hade jag kommit över det och vi var vänner men nu behövde du mig igen, det gick snett du var riktigt sårad och jag visste att jag måste hjälpa dig du är min vän.
Det gick någon vecka och sen var vi tillsammans igen, (jag sa till mig själv att aldrig göra dig ont igen). Här står jag nu 6 månader efter att andra relationens begynnelse och jag har redan glömt mitt löfte och nu vill du inte se mig mer.

Jag gråter flöder phsykist men jag vill inte visa för folk att jag är på väg att förlora de jag värderar mest, men som nu kliver genom dörren och kanske inte kommer tillbaka äns som vän.
Du litade på mig och jag krossade det med att inte hålla mitt löfte till dig.

Hon kommer nu aldrig att förlåta mig óch det kommer troligt vis inte kunna heller.
Jag kommer alltid att bära minnet av hur jag svek min största Kärlek.
Jag svek dig och sårade dig om och om igen men ändrå stannade du kvar, "mina nio liv måste va slut nu!"

Enkelt att säga har jag förälskat mig i en person som inte ger upp jag hoppas bara att hon ser hur ner gången jag är.

Du förtjänar det bästa och det är inte jag...
Men ´vad som än kommer att hända så Älskar jag dig!! och det kan inte ens gudarna ta ifrån mig

tisdag 23 mars 2010

To be true or maybe hide a part of it

I know that i've done somethings wrong becouse that i am a fool. I trusted my self when I were weak and completle out my head. I told my self I could do it but I end up hurting the one I love. You made me laugh and smile when everything looked bad. What will I do if I never to see you again it will leave a burn mark on my heart wich never will disepear. I told you I was sorry but I guess it's not up to you. or any reason I will try to find myway throug this and I hope it will end for the better. I can't hide the truth so thats why im writing this to tell you how deeply sorry I am for what I put you up to. When I close my eyes I se a perfectly clear image of you. It scares me that I feel the way, Everytime you tuch me you make my stomach feel weird and I start behave strange. If this is love how do you feel? Why can't I accept that you wishes no more than to be my friend. You did hurt me ones but nothing will hurt me more that to know that I never will see you again. We are still friends but I wan't so much more than that. If you just knew that I wish to be that guy that makes you laugh. I want to feel again how it feel to get my love for you to be responded. If I had to I give everything up just so I can lay down in the same bed ass you, I tell you every day that I love you more than anything in the world. You are really the one that my heart is fixed for. I could wait for you if I had to. If I would be standing in your doorway right know would you let me in? I don't know anymore im starting to get really comfused. I can't stop thinking of you in my dreams i see you, im allmost failing at school and that becouse I don't want to stop beleve that some day I meet you again and that I will get my chans of making you the most happie human alive. I want to make you feel ass good ass I feel when I get the chans to hold you in my arms.
Was it me or you?
Tell me one thing the weekend I beleve that I might have gon to far and thats why im forst to regrette. But I dont feel regrette for what I've done but I wish it were more simple to accept my fault. If I ask you today "was it me or you"? I guess I wont get an answere right away. Please if you can find it in your heart to forgive me tell me that next time we talk. I've ask my self if there is any way this wont remind me of what happed in december but it will.
My biggest misstake.
My biggest misstake, it must have been that I hurt your feelings the first night you were here. I never wich to hurt you but I did'nt know what I were doing. There is so much that I wishes to say to you but the butterflyes in my stomach is flapping around ass fast ass I hear you voice. I cant controll my self I speak strange and makes no sense.
What if!
What if thats something I ask my self everyday, what if that would have happend. I look through my memories every day and im serching for a answere that I can't find in my mind. I serch for what if, i don't know what if. how would I have ended up if it never were over I don't know. I know one thing fore sure and that is that becouse it is over I find my self in a were odd situation were I can't forget what she made me to be. Im not the same today why? I tell you I've change, I became something new some little more ruff on the surface but the same on the inside. I tryed to hide my feelings with the new me. You can't hide who you are for the person you love more than an bloddy colored sunset on a hot juni night at the beach. I dont feel safe in the new me and I wish to return to be who I were becouse I guess thats what she wanted me to be when she fell in love whit me the first time.

fredag 1 januari 2010

Lek eller Allvar?

My broken heart?

I don't really know how I will explain this.

I really love this girl, but no matter what I do she lets me down. She just resently left me and blamed it on the distanse. If you who reads this takes time to think on this, "What is Distanse When you really love someone?". What I try to say is that people allways tell me this "Dennis dont you worry! You know that love is stronger than antthing".


Have you ever felt that someone you love will let you down for something as small as the distanse? I gave this girl my heart becouse I belived in true love.
In my eyes she were just like when the sunset tuches the water and the reflex become one with allmost bloody collored sun, that for ones makes you feel small when you look at it.
I can't say what sorrow I've been thrugh when she tells me that she feels like she's not a part off my life.

How can't you be a part of my life, when the only thing that makes me run is the thauht of that I will get to hold you in my arms ones more.
My heart won't for ever broken. But marks like this won't ever be okey to say, you learn to liv whit it but the sorrow remains.

tisdag 1 december 2009

Marcus Munken Jonhede

Grabben som var allt
Han är grabben som var allt, glad och posetiv med inga fiender. Hur det kunde komma sig att en grabb som han skulle ta sitt liv kommer nog ingen att förstå.
jag själv träffade Marcus 2 dagar innan han tog sitt liv. Marcus brukade alltid att hålla tiderna och skötte skolan väl. Han var aldrig sorgsen av vad man kunde se och älskade barn och djur. Marcus hade ett leende som kunde fri själar från lidande. ´Han visade alla att om ont händer kommer gott sedan.

Mitt sista minne av Marcus
Jag träffade Marcus på fredagen hemma hos mig för att Marcus skulle sova hos oss.
Marcus var som en inneboende hemma hos oss och vi tänkte inte mycket mer på att han skulle sova hos oss. Vi hade roligt som vi brukade jag Marcus och Emil (min lille bror) dagen där på så berättade Marcus att han skulle vara hemma till kl 10. Det som var lite lustigt denna gång var det att han kom hem sent den dagen men ingen kan klandra honom för att vara sen någon gång.
Emil och Marcus var de bästa vänner som någonsin funnits. Jag har aldrig sett så bra vänskap någonsin förr. Marcus och Emil var med varandra helatiden och hjälpte varandra helatiden. Senare på lördagen pratade Emil och Marcus på telefonen och allt verkade vara som det brukade.
Söndagen under kvällen fick vi ett samtal då det var Marcus låsas pappa Görgen som frågade efter min mor. Efter ett långt tags pratande så kommer mamma ut ur köket och stänger av tv:n. Man kunde se rädslan och sorgen i hennes ögon. hon säger med stor tveksamhet i rösten:
Vet ni om Marcus var ledsen någon gång?
Det första vi tänkte var nej vad menar du?
Nej för att Marcus tog livet av sig idag.
Jag visste inte hur jag skulle tolka det som hon sagt, men jag la ett snabbt ögonkast på Emil och ser han nu än mer depprimerande ögon, att titta in i Emils ögon under den minuten var som att se världens undergång.
Dagarna efter
Jag tror inte det var många som hade sovit denna natten och alla skulle nog försöka att prata med Emil då. Jag kunde inte sova och det var uppgjort, jag hade legat och hört hur min lillebror låg och grät under hela natten. Jag själv låg kvar i sängen och funderade på vad som fick han att ta sitt liv.
Dagen efter var det dags att gå på minnesstund för Marcus. Det var i Löttorps kyrka och det var nästan helt fullt av folk. Pojken var älskad av alla och det äe inget man kan säga emot.
Kommande Tid
Marcus Jonhede var en kille som ingen kommer att kunna glömma bort. han kommer alltid att finnas kvar hos oss.
Marcus jag talar från oss alla när jag säger "Hoppas att du är på en bättre plats nu"
Vi Älskar dig alla.

tisdag 24 november 2009

Mitt paradis Öland

Öland
Mitt paradis. jag bor på en ö där inte många bor. men den ön är den plats där mest folk är under sommarhalvåret. Vi bor i Spanien säger öborna när folk frågar om de reser utom någon gång. Jag trivs i mitt paradis med de ständigt gröna ängarna och de långt utsträckta stränder med underbar strålande solsken.

Man vaknar på morgonen och tänker att nu kommer det att bli en bra dag. solen skiner och folket är glada. Min familj och jag flyttade till Öland året 03. Den första min far sa var att på denna ö kommer jag att dö. Alla tänker sig att det måste vara alldeles för varm på ön som alla åker till. visst blir det varmt och vissa dagar blir det för mycket, men mesta dels så avtar värmen med hjälp utav vinden som alltid finns där.


Under vinter tiden så är det mycket ensamt men väldigt bekvämt att bo. Ingen som stör en och inga konstiga ljud under nätterna. Alla som bor på öland vet att det är bara tufft under sommaren att bo där annars är det ett perfekt ställe att växa upp på.

Counter-Strike Behov eller onödigt?

Spelet med adrenalinet
Counter-Strike

varför spelar man counter-strike?

spelet som gör att man måste fortsätta... Man koncentrerar sig så mycket och prövar sina reaktioner på ett spel som gör att man inte vill sluta.

Spelet är lite som en sport/hobby. om du tänker dig den sporten/hobbyn som du är bra på varför sluta när det går som du vill. Det blir ett beroende och du vill inte sluta för att du förlorar utan då tänker du att nu ska jag visa dem att jag också kan. Många säger helatiden att det är ingen mening med att spela ett data spel hela livet... Men det finns folk som livnärar sig på spel som CS.
En jagande känsla eller ett behov
Att spela spel i över lag ger en jagande känsla om att du måste fortsätta.
Det finns alltid ett nytt kappitel inom alla spel men de ser olika ut och man vill uppnå det.
Ta mig som ett exempel:
Jag tränar fotboll och söker ständigt ett nytt sätt att hålla min kropp i form. Men jag vill inte bara sitta hemma och göra ingenting de dagar jag inte tränar, utan då söker jag mig till den datoriserade världen för att finna ett behov som tänker min resterande tid.
Hade det inte varit för CS så hade jag troligen inte gjort mycket alls om mina dagar.
Slöreri med tankekraft eller är det lärorikt?
Allt du gör idag har sina sätt att visa sig på din tankeförmåga! att spela spel som counter-strike ger dig möjligheten att träna/lära dig dina reflexmöjligheter. Jag tror nog att det är lika viktigt att variera sina metoder att lära sig saker än att göra samma sak helatiden.
Du har ett sätt att tänka på under dina vanliga vardags timmar. Men om du spelar mycket får du plötsligt ett väldigt nyfiket sinnet och uppfinningsrikt sinne där du kommer på olika lösningar eller vägar som gör att allt blir mycket lättare.
Persoligt upplevelse
Jag vet att sen jag började spela så har jag börjat att förstå saker som jag inte riktigt visste hur jag skulle tolka, exempel: När jag började spela Counter-Strike för 9 år sedan så visst jag var 7 år men jag förstod inte mycket då. jag lärde mig snabbt mycket engelska och mycket vad meningen med sarkasmen var. jag lärde mig hur jag skulle hantera min illska ifall det inte gick som jag ville.
jag fick ett mycket större tålamod och medkänsla, jag blev bättre på den punkten med sammarbete och nu kan jag säga att jag tycker att det äör bra att man spelar ibland men kanske inte hela dagar och nätter.

Ensamheten



Ja tjenare igen! dagarna känns längre än vad de brode tycker. Jag insåg att ju fler dagar som går ju mindre har man att gör för att man provar med allt helatiden. jag hittade på denna skylten när jag hade åkt lite vilse.