Spelet med adrenalinet
Counter-Strikevarför spelar man counter-strike?
spelet som gör att man måste fortsätta... Man koncentrerar sig så mycket och prövar sina reaktioner på ett spel som gör att man inte vill sluta.
Spelet är lite som en sport/hobby. om du tänker dig den sporten/hobbyn som du är bra på varför sluta när det går som du vill. Det blir ett beroende och du vill inte sluta för att du förlorar utan då tänker du att nu ska jag visa dem att jag också kan. Många säger helatiden att det är ingen mening med att spela ett data spel hela livet... Men det finns folk som livnärar sig på spel som CS.
En jagande känsla eller ett behov
Att spela spel i över lag ger en jagande känsla om att du måste fortsätta.
Det finns alltid ett nytt kappitel inom alla spel men de ser olika ut och man vill uppnå det.
Ta mig som ett exempel:
Jag tränar fotboll och söker ständigt ett nytt sätt att hålla min kropp i form. Men jag vill inte bara sitta hemma och göra ingenting de dagar jag inte tränar, utan då söker jag mig till den datoriserade världen för att finna ett behov som tänker min resterande tid.
Hade det inte varit för CS så hade jag troligen inte gjort mycket alls om mina dagar.
Slöreri med tankekraft eller är det lärorikt?
Allt du gör idag har sina sätt att visa sig på din tankeförmåga! att spela spel som counter-strike ger dig möjligheten att träna/lära dig dina reflexmöjligheter. Jag tror nog att det är lika viktigt att variera sina metoder att lära sig saker än att göra samma sak helatiden.
Du har ett sätt att tänka på under dina vanliga vardags timmar. Men om du spelar mycket får du plötsligt ett väldigt nyfiket sinnet och uppfinningsrikt sinne där du kommer på olika lösningar eller vägar som gör att allt blir mycket lättare.
Persoligt upplevelse
Jag vet att sen jag började spela så har jag börjat att förstå saker som jag inte riktigt visste hur jag skulle tolka, exempel: När jag började spela Counter-Strike för 9 år sedan så visst jag var 7 år men jag förstod inte mycket då. jag lärde mig snabbt mycket engelska och mycket vad meningen med sarkasmen var. jag lärde mig hur jag skulle hantera min illska ifall det inte gick som jag ville.
jag fick ett mycket större tålamod och medkänsla, jag blev bättre på den punkten med sammarbete och nu kan jag säga att jag tycker att det äör bra att man spelar ibland men kanske inte hela dagar och nätter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar